
Hur en typisk omgång av Travspelet med V65 kan se ut.
Vi ses i Lerum hos Lars-Eric (som är det traditionella spelstället sedan ca: tio år) klockan 17:00 och kvällen inleds med en alltid lika god middag.
Eftersom vi inte setts på länge är det en hel
del som måste avhandlas innan vi kan börja spela. Avhandlingen brukar dra ut på tiden, vid 19-tiden är vi redo att börja spela.
Vi inleder alltid med ett betygande om ”Fair Play” och att ”alla har samma chans” i sann demokratisk anda. Sen är det uppläggning av spelplanen och fördelning av spelpjäser, pengar och annat som behövs under lite glatt gnabbande om föutsättningarna. Eftersom det går så lång tid mellan våra spelomgångarna måste vi fräscha upp våra kunskaper. På insidan av locket där alla regler finns uppdaterar vi oss på vad som gäller.
Första träningen genomförs med glatt humör hos spelarna. Den första träningen har ju inte så stor betydelse för utgången men ingen vill ju hamna i underläge från start. Mot slutet av träningen hörs glada tillrop om mängden träningskort hos medspelarna.
Lopp 1, Samma glada humör som under träningen och fortfarande mest glada tillmälen.
Första loppet är inte så viktigt, vinnarhästen applåderas artigt. Vinstsumman är blygsam men man får ju flytta upp indikatorn och om hästen vinner är den garanterad start i senare lopp, så lite viktigt är det ändå.
Lopp 2, Det vänliga tjafsandet puttrar vänligt på men man kan skönja ett ökat intresse för de egna hästarnas bedrifter. Det är lite småprat om annat, men inget som stör. Alla sitter kvar på respektive plats under loppet. Vinner samma spelare som i Lopp 1 kan man ana någon slags överläggning om "kompiskörning" i nästa lopp bland de förlorande spelarna. Det är dock mycket svårt att genomföra i praktiken. Det är mest ett slags "trash talk" för att få den tillfällige ledaren ur balans.
Andra träningen, rullar på i god stämning.
– Är bärsen (alltid Falcon 3,5 eller möjligen Pripps) i kylen eller på altan?
- Det är så kallt så dom är kvar på altan.
Mot slutet av träningen hörs glada tillrop om mängden träningskort hos medspelarna men också ett lika högt missnöje om bristen på egna kort.
Lopp 3, Alla emotionella yttringar är väldigt dämpade. Nu är det noggrann utvärdering av reglerna som gäller, kortinstruktioner som ”Fall tillbaka tre steg, samma väg som du kom” är nu föremål för en utredning i en demokratiskt sammansatt jury (bestående av de spelare som inte är utsatta för orättvisan).
”Locket” konsulteras för vilka regler som gäller.
- Får man betalt även för 5 och 4 rätt på Totalisatorn?
- Nej, bara för 6 och 5 rätt.
Lopp 4, "Derby för hästar med lägst 3+ på forminikatorn". Det är mycket kvar men alla kan fortfarande vinna.
- Får alla ställa upp med sina hästar?
- Bra! Då kan alla vinna, det är helt öppet. Säger den spelare som inte har några lån och leder med hur mycket som helst.
- Har alla spelat på totalisatorn?
- Har alla betalat startavgiften? Då kör vi!
Tredje och sista träningen,
- Ska jag verkligen inte få träna om, nu när jag bara har -1 på hästjäveln?
- Vad säger reglerna egentligen? Om jag slagit ut mej på två slag måste jag väl få träna om? Nej det får man INTE.
Här vidtar en regeltolkning. Och det är inte ”Locket” som gäller nu, det är Lasse och Lars-Erics regler ”from back Haga” som gäller!
Lopp 5, I princip varje slag med tärningen och tagande av kort orsakar en febrig koncentration, engagerade rop förekommer, lite mer högljudda än tidigare.
– Ska du stå över tre kast? Du som är i ledningen!!?? Fy faan, va tufft! Verkligen jobbigt! Jag är uppriktigt ledsen!! (yeah, right!) Alla reser sig med jämna mellanrum, nästan varje tärningsslag och förflyttning av hästar renderar överläggningar. Allt ovidkommande småprat är nu borta.
Lopp 6, Innan loppet börjar måste vi lätta på trycket vid granhäcken under stjärnhimlen. Att granhäcken brunnit ner betyder inte att vi ändrar på traditionen. Rutiner är till för att följas. En förvånad räv är den enda levande varelse som betraktar oss när vi laddar för avgörandet. Alla spelare står upp under sista loppet. Ingen säger något. Det enda som hörs är tärningarnas rullande på spelplanen. När alla har gått i mål i sista loppet vet vi inte vem som vunnit.
Vinstpenagar ska fördelas, hästar ska säljas, eventuella lån betalas tillbaka, utdelning på totton ska göras. Efter 7-8 timmar har vi en vinnare. Grattis! Vi pratar om tur, otur och smarta val i spelet när det packas ihop. När vi går och lägger oss muttrar vi som vanligt:
- Kanske vi ska starta tidigare nästa gång så att det inte blir så sent.
Vi inleder alltid med ett betygande om ”Fair Play” och att ”alla har samma chans” i sann demokratisk anda. Sen är det uppläggning av spelplanen och fördelning av spelpjäser, pengar och annat som behövs under lite glatt gnabbande om föutsättningarna. Eftersom det går så lång tid mellan våra spelomgångarna måste vi fräscha upp våra kunskaper. På insidan av locket där alla regler finns uppdaterar vi oss på vad som gäller.
Första träningen genomförs med glatt humör hos spelarna. Den första träningen har ju inte så stor betydelse för utgången men ingen vill ju hamna i underläge från start. Mot slutet av träningen hörs glada tillrop om mängden träningskort hos medspelarna.
Lopp 1, Samma glada humör som under träningen och fortfarande mest glada tillmälen.
Första loppet är inte så viktigt, vinnarhästen applåderas artigt. Vinstsumman är blygsam men man får ju flytta upp indikatorn och om hästen vinner är den garanterad start i senare lopp, så lite viktigt är det ändå.
Lopp 2, Det vänliga tjafsandet puttrar vänligt på men man kan skönja ett ökat intresse för de egna hästarnas bedrifter. Det är lite småprat om annat, men inget som stör. Alla sitter kvar på respektive plats under loppet. Vinner samma spelare som i Lopp 1 kan man ana någon slags överläggning om "kompiskörning" i nästa lopp bland de förlorande spelarna. Det är dock mycket svårt att genomföra i praktiken. Det är mest ett slags "trash talk" för att få den tillfällige ledaren ur balans.
Andra träningen, rullar på i god stämning.
– Är bärsen (alltid Falcon 3,5 eller möjligen Pripps) i kylen eller på altan?
- Det är så kallt så dom är kvar på altan.
Mot slutet av träningen hörs glada tillrop om mängden träningskort hos medspelarna men också ett lika högt missnöje om bristen på egna kort.
Lopp 3, Alla emotionella yttringar är väldigt dämpade. Nu är det noggrann utvärdering av reglerna som gäller, kortinstruktioner som ”Fall tillbaka tre steg, samma väg som du kom” är nu föremål för en utredning i en demokratiskt sammansatt jury (bestående av de spelare som inte är utsatta för orättvisan).
”Locket” konsulteras för vilka regler som gäller.
- Får man betalt även för 5 och 4 rätt på Totalisatorn?
- Nej, bara för 6 och 5 rätt.
Lopp 4, "Derby för hästar med lägst 3+ på forminikatorn". Det är mycket kvar men alla kan fortfarande vinna.
- Får alla ställa upp med sina hästar?
- Bra! Då kan alla vinna, det är helt öppet. Säger den spelare som inte har några lån och leder med hur mycket som helst.
- Har alla spelat på totalisatorn?
- Har alla betalat startavgiften? Då kör vi!
Tredje och sista träningen,
- Ska jag verkligen inte få träna om, nu när jag bara har -1 på hästjäveln?
- Vad säger reglerna egentligen? Om jag slagit ut mej på två slag måste jag väl få träna om? Nej det får man INTE.
Här vidtar en regeltolkning. Och det är inte ”Locket” som gäller nu, det är Lasse och Lars-Erics regler ”from back Haga” som gäller!
Lopp 5, I princip varje slag med tärningen och tagande av kort orsakar en febrig koncentration, engagerade rop förekommer, lite mer högljudda än tidigare.
– Ska du stå över tre kast? Du som är i ledningen!!?? Fy faan, va tufft! Verkligen jobbigt! Jag är uppriktigt ledsen!! (yeah, right!) Alla reser sig med jämna mellanrum, nästan varje tärningsslag och förflyttning av hästar renderar överläggningar. Allt ovidkommande småprat är nu borta.
Lopp 6, Innan loppet börjar måste vi lätta på trycket vid granhäcken under stjärnhimlen. Att granhäcken brunnit ner betyder inte att vi ändrar på traditionen. Rutiner är till för att följas. En förvånad räv är den enda levande varelse som betraktar oss när vi laddar för avgörandet. Alla spelare står upp under sista loppet. Ingen säger något. Det enda som hörs är tärningarnas rullande på spelplanen. När alla har gått i mål i sista loppet vet vi inte vem som vunnit.
Vinstpenagar ska fördelas, hästar ska säljas, eventuella lån betalas tillbaka, utdelning på totton ska göras. Efter 7-8 timmar har vi en vinnare. Grattis! Vi pratar om tur, otur och smarta val i spelet när det packas ihop. När vi går och lägger oss muttrar vi som vanligt:
- Kanske vi ska starta tidigare nästa gång så att det inte blir så sent.