Källö-Knipplaspelet.

Vi hade hyrt in oss i en sjöbod på Källö-Knippla. Tanken var att åka egen båt men en illvillig storm tvingade deltagarna åka bil och statlig färja. Väl framme var spellokalen helt enligt S.U.T´s krav. Boendet på vandrarhemmet var också OK, men då den lilla snapsen (inför sista loppet) hade glömts bort använde Mats hela sin timida charm och lyckades snika åt sig en slatt Whiskey från en av de andra gästerna på vandrarhemmet efter att förgäves försökt förklara varför vi hyrt en sjöbod för att spela ett brädspel. En mycket imponerande insats!
Planering och timing haltade lite, deltagarna valde att bryta för middag efter lopp 3, ett ödesdigert misstag visade det sig. Maten var väldigt god och väl tilltagen men deltagarna tappade fokus och blev inte så taggade som S.U. T´s regler stipulerar. Spelet slutfördes dock och dokumenterades enligt reglerna.

Danmarksspelet.

S.U.T´s enda spel utomlands. En helt magisk resa! Tyvärr med endast två av tre ordinarie deltagare, Mats kunde inte vara med, men det måste bli flera sådana resor! Vi stoppade ner Travspelet i packningen och körde våra mopeder till Stena Line´s terminal i Göteborg för resa mot Fredrikshamn, därifrån körde vi vidare på små fina vägar i Danmark mot Hirtshals. Vi tog en paus på en typisk dansk krog i en liten by där folket gillade våra moppar.

- Ni skulle kommit helgen innan då det var knallertträff i byn, lyckades vi utröna att dom sa. Vi enades om att inte berätta om målet med resan. Det är svårt att förklara i vanliga fall och att göra det på danska kändes som en lite för brant uppgift.
Väl framme i Hirtshals checkade vi in på vårt hotell där ägaren inte så lite påminde om Basil Fawlty i "Pang i Bygget". Han var överallt och ingenstans på samma gång. Han visade oss till vårt rum, vi hade beställt ett rum med två sovrum. Det han visade oss var litet som en garderob med endast en liten säng.
- Nej, det gik helt amok, ropade han. Till slut fick vi rätt rum. Jag frågade om vi kunde låsa fast våra mopeder i en stolpe utanför hotellet och han svarade:
- Nej för faan, ta in dom i receptionen, dom är trevliga att se på! Vi gjorde så. När vi gick ut för att äta satt han på uteserveringen på krogen mitt emot hotellet och vinkade till oss rökandes en fet cigarr. Dörrarna till det obemannade hotellet stod på vid gavel. Efter en god middag med rödspätta spelade vi biljard med lokala förmågor. Dagen efter spelade vi Travspelet på det lilla bordet på rummet. Spelet genomfördes och dokumenterades i vanlig ordning. Hemresan gick i sakta mak genom det vackra Nordjylland och vi anlände Fredrikshamn i mycket god tid så vi tog en tupplur på några bänkar i hamnen. Grillad korv på Stena Danica fullbordade resan. Det får vi göra om!

"Ninjaspelen"

Ordinarie spelpjäser saknas så Lars-Erics´s son Hugos Ninjafigurer får representera hästarna. En bedrövlig omgång.

"Regellösa spelet"

Kortet som visar förutsättningar för varje lopp saknas så kassören får ringa sin fru som tvingas läsa upp alla lopp och detaljer live via telefon.

"Buckliga spelet"

Den tredelade spelplanen är så ojämn att hästarna trillar av sina fästen (speciellt den gröna) och i princip varje förflyttning är förvirrande. Detta är upprinnelsen till "den helgjutna spelplanen" som är fastlimmad på en mahognyskiva som i sin tur är så stor att den för alltid finns på spelplatsen i Lerum.

"Spelet med två dåliga förlorare och en dålig vinnare"

I februari 2024, ett år efter S.U.T:s 25-års jubileum spelades en ordinarie omgång efter ett ovanligt långt uppehåll. Spelarna sammanstrålade på utsatt tid och den goda middagen avnjöts med ett, på grund av det långa uppehållet, lite längre prat än vanligt om värdsliga saker. Auktion och spel av de första avdelningarna flöt på som det brukar. Efter avdelning 4 konstateras dock att en spelare var ovanligt stadd vid kassa. Nåväl, lite flyt med toton och några hyfsade placeringar gjorde ju inte ont, sa den lyckosamma spelaren. Inför lopp 5 och 6 köpte spelaren Cassiopeja. En legendarisk häst som spelaren hade vunnit med i de två första omgångarna i S.U.T:s historia.

Lopp 5 slutade i en defilering med den nyss köpta hästen. Den vann helt ohotad och helt spänningslöst. De andra spelarna började spekulera i vad som krävdes för att ha chans att vinna totalsegern.
- Om spelaren med den lyckosamma hästen inte vinner eller kommer tvåa i lopp 6 så har vi en chans. Sa den ene spelaren.
- Men han har ju inga lån som vi har, det ser mörkt ut. Sa den andra spelaren.

Lopp 6 startade och Cassiopeja hade gott om Träningskort med extra steg som användes sparsamt från start. De positiva Travkorten kom som på ett pärlband där det stod ”Bra trav, tre extra steg” och ”Om du inte leder så ställ dig bakom ledande häst (står det redan en häst där så ställ dig på närmsta lediga ruta). Detta kort fick spelaren när han låg näst sist. Han började också använda sina Träningskort och tog ledningen efter halva loppet.

Nu inträdde något ovanligt, spelaren som var bubblande glad över flytet började med ” trash-talk” ett inom ishockeyn vanligt förekommande fenomen för att psyka motståndarna. Spelaren tänkte att det gäller att passa på, det går snabbt åt andra hållet i Travspelet och då får man tillbaka för allt skryt. Nu blev det inte så, han drog bara det ena osannolika positiva Travkortet efter det andra. När spelaren som ledde med 8-10 rutor inför sista kurvan drog det magiska Travkortet ”Ta inte upp fler kort” gick luften ur de andra spelarna.

Stämningen nådde nya bottennivåer och dom andra spelarna påpekade det osportsliga beteendet hos den ledande spelaren när han svängde in på upploppsrakan. Den ledande spelaren ignorerande kritiken, gnolande och hummande fortsatte han drygt visa sin uppskattning för den femma han fick på tärningen vid nästan varje slag. När hästen vunnit var det knappt de andra spelarna ville fortsätta, tysta och suckandes tog dom sig i mål i sakta mak.
De förlorande spelarna bröt mot S.U.T:s regler att alltid spela färdig varje omgång i S.U.T, räkna pengarna och gratulera segraren. Den vinnande spelaren påpekade detta men talade för döva öron.

Omgången avslutades med att de förlorande spelarna gick för att sova. Den vinnande spelaren räknade sina vinstpengar (den största vinstmarginalen i S.U.T:s historia) och packade nogsamt ihop spelet. Berättelsen om rekordvinsten fick han bara dela med räven i månljuset tvärs över vägen när han gick ut för att pissa en sista gång för natten vid den nedbrunna granhäcken.

Efter mer än 25 års spelande i S.U.T kan vi konstatera att ingen lämnar en omgång av Travspelet oberörd!

Spelaren som vann har två nya kattungar till familjen på gång. Den ena är döpt till Cassiopeja.