Minnesvärda omgångar.
Det missförstådda spelet. När jag berättade på jobbet om att vi spelat fram på småtimmarna frågade en kollega:
- Blir inte grannarna störda?
- Nej, det är inte ett ljudligt spel, kanske ett och annat glädjetjut eller svordom bara.
Hon såg fundersam ut och sa:
- Sjunger ni också?
- Nej, inte alls faktiskt, varför skulle vi göra det tänker du.
- Men ni spelar ju dragspel?
- Nej, vi spelar Travspelet, inte dragspelet! Det är ett brädspel!
- Ahaa!, då förstår jag.
Hallandsspelet. Där Det Sjunde Loppet prövades för första gången efter ett oändligt dividerande om regeländringingen. Vi hade pratat (länge) om ett sjunde lopp för
att få ytterligare en chans att vinna om man förlorat flera lopp. Regeländringen var dock, trots ett gediget förarbete, inte bra. Vilket visar att spelet är
grundligen och absolut genomtänkt i sin grundform. Den enda regeländring som gjorts är att mängden Täningskort har dubblerats (vi har många spel)
för att slippa blanda om korten när de tagit slut. Andelen positiva och negativa kort är 50/50 så det ändrar inte förutsättningarna.
Det var också den omgång som har det tidsmässiga rekordet, 10 timmar!
Källö-Knipplaspelet. Vi hade hyrt in oss i en sjöbod på Källö-Knippla. Tanken var att åka egen båt men en illvillig storm med tvingade deltagarna
åka bil och statlig färja. Väl framme var spellokalen helt enligt S.U.T´s krav. Boendet på vandrarhemmet var också OK, men då den lilla snapsen (inför sista loppet)
hade glömts bort använde Mats hela sin timida charm och lyckades snika åt sig en slatt Whiskey från en av de andra gästerna på vandrarhemmet efter att förgäves försökt
förklara varför vi hyrt en sjöbod för att spela ett brädspel. En mycket imponerande insats!
Planering och timing haltade lite, deltagarna valde att bryta för middag efter lopp 3, ett ödesdigert misstag visade det sig.
Maten var väldigt god och väl tilltagen men deltagarna tappade fokus och blev inte så taggade som S.U. T´s regler stipulerar.
Spelet slutfördes dock och dokumenterades enligt reglerna.
Danmarksspelet. S.U.T´s enda spel utomlands. En helt magisk resa! Tyvärr med endast två av tre ordinarie deltagare, Mats kunde inte vara med, men det måste bli flera
sådana resor!
Vi stoppade ner Travspelet i packningen och körde våra mopeder till Stena Line´s terminal i Göteborg för resa mot Fredrikshamn, därifrån körde vi vidare på
små fina vägar i Danmark mot Hirtshals. Vi tog en paus på en typisk dansk krog i en liten by där folket gillade våra moppar.
- Ni skulle kommit helgen innan då det var knallertträff i byn, lyckades vi utröna att dom sa.
Vi enades om att inte berätta om målet med resan. Det är svårt att förklara i vanliga fall och att göra det på danska kändes som lite för brant.
Väl framme i Hirtshals checkade vi in på vårt hotell där ägaren inte så lite påminde om Basil Fawlty i "Pang i Bygget". Han var överallt och ingenstans på samma gång.
Han visade oss till vårt rum, vi hade beställt ett rum med två sovrum. Det han visade oss var litet som en garderob med endast en liten säng.
- Nej, det gik helt amok, ropade han. Till slut fick vi rätt rum. Jag frågade om vi kunde låsa fast våra mopeder i en stolpe utanför hotellet och han svarade:
- Nej för faan, ta in dom i receptionen, dom är trevliga att se på! Vi gjorde så. När vi gick ut för att äta satt han på uteserveringen på krogen mitt
emot hotellet och vinkade till oss rökandes en fet cigarr. Dörrarna till det obemannade hotellet stod på vid gavel. Efter en god middag med rödspätta spelade vi biljard
med lokala förmågor. Dagen efter spelade vi Travspelet på det lilla bordet på rummet. Spelet genomfördes och dokumenterades i vanlig ordning.
Hemresan gick i sakta mak genom det vackra Nordjylland och vi anlände Fredrikshamn i mycket god tid så vi tog en tupplur på några bänkar i hamnen.
Grillad korv på Stena Danica fullbordade resan. Det får vi göra om!
"Buckliga spelet" Den tredelade spelplanen är så ojämn att hästarna trillar av sina fästen (speciellt den gröna) och i princip varje förflyttning
är förvirrande.
Detta är upprinnelsen till "den helgjutna spelplanen" som är fastlimmad på en mahognyskiva som i sin tur är så stor att den för alltid finns på spelplatsen i Lerum.
